Mahana Lahijani

Verkligheten

Annons

•Underbara Aprilmammor•

•Världens pepp | Underbara grupp•

Alltså vet ni vad som ploppade upp i min telefon igår kväll? Att en under mamma i vår grupp Aprilmammor 2016 har taggat mig i ett foto, jag klickar på notisen & ser ett inlägg med en bild på mig & Arian. Alltså kolla!



Tror ni inte mina ögon fylldes med tårar, så himla underbart, tänk att det finns så fina människor som man lärt känna via en mamma grupp som kan göra en så glad, som kan ge en så mycket glädje, motivation & pepp av ett inlägg, för mig är det inte bara ett inlägg det är kärlek & stöd! Jag screenshottade direkt & skickade till min man & visade.

När man känner sig som ensammast så dyker en sån sak upp & lyfter upp en. Jag började gråta direkt & grät igen en stund efter för hur underbart de var & hur snällt av Nathalie det är att tänka på mig!
Jag behövde den här kärleken, motivationen & peppen som jag fått av dessa mammor! Det här & dom är inget annat än kärlek❤️ Jag fick som ett rus i kroppen, en värme.
Den gruppen är en av de bästa grupperna jag varit med i, aldrig tjafs, aldrig drama, massa stöd, underbara mammor, där kan vi prata om allt utan att döma varandra, istället stötta & ge de råd man kan ge.

/M.L🌸

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

•Drömmer•

•Dream•


Drömmer mig bort tills allt är över, till vi får vara en familj hemma igen, 3 ska bli 4 snart. Ååh jag längtar så efter bebisen i magen, vem är du? Hur ser du ut? Liknar du din pappa, din storebror eller mami?
Är du ljus som pappa eller mörk som mamma?
Jag ser så många små söta bebisar här på BB, de är så små & underbara, tänk att min bebis kommer vara så liten med. Arian var ju så mini men nu är han så stor i mina ögon & de här bebisarna är så små. Hur ska jag våga hålla i dig bebis?

Ååh jag vill bara ha bebisen & åka hem på en gång o börja familjelivet nu!

Vad ska du heta? Vi har inte kommit på några namn till dig bebisen, det är ju så svårt, du ska heta så hela livet. Inget typiskt persiskt eller kurdiskt, det ska vara en blandning av de men ändå internationellt. Samtidigt vill jag ha ett ganska unikt namn, inget som massa andra heter eller modernt namn som är inne för året bara. Det ska också passa till ett barn samtidigt som det passar för en vuxen. Vi får hitta det perfekta namnet honom, det kanske är lättare när man får se bebisen & se vilka namn som passar.

Förresten har ni tips på vart jag kan hitta fina pyamas, mjuka tunna mjukis & sköna tofflor mm till efter förlossningen? ALLA mina kläder & mjukis är för små för mig & jag var inte förberedd på detta nu fast jag borde varit det. Helst på nätet då jag inte kan ta mig ut alls! Är på jakt efter något som inte sitter åt eller blir för varmt sen, så jag kan vandra runt på BB/Neo & känna mig mysig!

/M.L🌸

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...

•Inlagd igen•

33+4-33+5•


Vilka två dagar!

Jag skulle skrivit igår men hade en sjukt jobbig dag! JAAAAG av alla var inte ens inne på fb eller insta, kanske kollade en gång men telefonen var inge prio alls igår.

V33+4
Måndagen började med läkarkontrollen på Danderyd spec mödravård, fick träffa en jätte trevlig läkare som hade läst igenom hela min journal, ända tillbaka till min graviditet med Arian, min förlossning & allt vi gått igenom, så hon visste allt! Det kändes så bra att komma in till henne & hon var förberedd på att ta emot mig som patient. Hon gjorde cervix mätning men kunde inte mäta alls, hon förklarade om tunn hinna som jag inte förstod så mycket av, hon pratade lite om valet av hur jag vill föda, att om det går för snabbt så kanske man inte hinner med kejsarsnitt, men kejsarsnitt är prio 1 för mig. Det finns nu ordentligt nedskrivet att jag vill ha kejsarsnitt & med tanke på tidigare förlossningen, hur traumatiskt det var & långdraget så klarar jag nog inte av vaginalt, finns många som har sina åsikter om det men ingen kan någonsin sätta sig i vår sits när det kommer till detta. Jag har fött vaginalt en gång tidigare & ni ska veta att det har absolut inte med smärtan att göra, jag kan gå igenom den smärtan 10 gånger till men det här är ett val som jag & min man beslutat tillsammans.

Exakt 8 veckor senare blir jag inlagd , jag blev det första gången v25+4 i Huddinge & nu 33+4. Jag fick ett rum några våningar upp på avdelning 16, hon hade ordinerat bricanyl för att stoppa sammandragningarna. Jag vet inte ens hur jag kände, inte jobbigt alls för att det var för tidigt utan för att jag inte var beredd nu när jag borde varit det, jag sorterade alla kläder i söndags, la in alla bebis kläder i tvättkorgen & skulle boka tvätt tid, skulle packa förlossningsväska men jag har inte gjort det. Jobbigast var att jag skulle vara ifrån Zana & Arian igen, utan att veta när man kommer hem, kan vara imorgon eller 3 veckor. Att inte veta, det är jobbigt!
Jag har inte ens handlat allt som behövs, jag är inte förberedd!

Jag kom upp till avdelningen, här var jag för 1 år sen, samma korridor, samma matsal, men personalen kommer jag inte ihåg då jag var så borta efter förlossningen med Arian, så antingen är det ny personal eller så är det jag som inte kommer ihåg de.

De satte på Ctg & gav mig bricanyl ca 12.30, barnmorskan sa att man kunde få lite hjärtrus som effekt en stund efter, där började helvetet. Mitt hjärta slog överdrivet snabbt i över 2 timmar, jag var helt skakig, plötsligt blev jag sömnig & ville sova, strax efter var jag uppe igen alldeles skakig i hela kroppen, trött igen, började må illa & allt kändes konstigt i kroppen, plötsligt kände jag att jag kommer kräkas, jag hann inte till toalettstolen utan kräktes på vägen till toaletten, sen en massa i toan & jag mådde så dåligt efteråt, frossa & kallsvettades massa. Jag fick lergigan mot illamåendet, jag blev lite lugnare utav den & ganska trött, men illamåendet var kvar.
Det här höll sig hela dagen & kvällen tills jag somnade en stund på natten, men vaknade vid 01 & kunde inte somna om igen. Jag låg & mådde illa till ca 05, somnade en stund & vaknade 07 av att de kom in för ctg & för att se hur jag mår.
Jag hade en så jobbig dag, hela kroppen mådde dåligt, min hjärna & hjärta mådde dåligt.

Tisdag V33+5
Personalen kom in vid 07, satte ctg, mätte blodtryck & puls, jag hade förklarat innan att jag har haft hög puls tidigare & under hela sjukhusvistelsen på Huddinge men de sa bara att de e normalt, men här tyckte de att den var för hög, högsta som jag såg på monitorn var 159, men ”vanligast” låg den på mellan 132-150, det är väldigt högt även för en gravid, så barnmorskan reagerade på det, hon mätte via ctg’n, via pulsmätaren på fingret & med klocka & de visade runt samma siffra på alla 3 sätt. Hon meddelade läkaren som kom in efter ronden & mätte pulsen, lyssnade på hjärtat & skickade mig på EKG för hon tyckte att pulsen var för hög & hjärtat slog överdrivet snabbt & det kan inte vara kvar efter bricanylen. Hon beställde också en cervix mätning på ultra gyn. Åkte ner & gjorde EKG & barnmorskan sa att det var lite förändringar i hjärtat men hon visste inte mer än så, hon sa att det är ganska vanligt bland unga kvinnor, det är läkaren som kan ge exakta svar. Cervix kontrollen på ultragyn visade att det var 4mm på tappen, det är nästan inte ens mätbart, samt att det är öppet 4-5mm. Läkaren har inte varit inne hos mig idag efter EKG & ultraljud så jag har inte fått ordentliga svar än om hjärtat. Jag har haft ganska mycket sammandragningar idag & illamående i samband med de. En av Arians barnläkare på Neonatal var här & hälsade på mig för de hade fått reda på igår att det finns en familj som ligger inne för hotad förtidsbörd & att jag födde i v29+0 för 1 år sen så hon hade kollat upp efternamnet & sett att det är vi, hon berättade att om jag föder nu så är det mycket enklare än det var med Arian, att det är en helt annorlunda neo vistelse än tidigare, med förutsättningarna att allt är bra med bebis.
Mina revben känns som att de kommer gå av, det är inte lätt värk utan det gör bokstavligen ondare än värkar och krystvärkar, det känns som att de håller på krossas utåt inifrån, jag fick spasmofen, jag trodde det var som voltaren tills jag kände mig superdåsig & undrade vad det var för fel på mig tills jag googlade upp det & såg att det är starkt & innehåller morfin, jag trodde på riktigt att jag var konstig innan.
När det var dags för ctg så visade det jätte täta sammandragningar & barnmorskan berättade att hon pratat me läkaren & de kommer inte ge mig bricanyl igen för det kan vara farligt med min höga puls, startar förlossningen igång så kommer de tyvärr inte stoppa den, det är vad de har sagt hittills, min kropp skulle inte klara av bricanylen eller annat som ger hjärtrus just nu. Sammandragningarna var väldigt täta o starka att de varje gång gav utslag i att jag kände att jag kommer kräkas, till slut fick jag springa & spy, jag fick någon vätska i min pvk som är mot illamående.
Sen kom Arians andra barnläkare upp & frågade vad jag gjorde här igen, vi satt en stund & pratade om hela året & Arians utveckling, hur allting har gått, underbara människa.
Nu har jag fått Citodon & stilnoct som jag ska ta alldeles strax & sova för att vila ut ordentligt. Jag har mått riktigt illa, dåligt ont & inte varit mig själv alls de här två dagarna.

Imorgon ska Baby Arian vara hos Arezou & få leka med sin kompis Matin under dagen, skulle det hända något inatt eller imorgon att förlossningen startar så är Arezou beredd, underbara människa. Hur kan det finnas så godhjärtade personer på den här jorden, hon har verkligen ställt upp mer än folk i min närhet & det är jag mer än tacksam för.

Jag är supertacksam för alla sms, DM på insta, snapchat meddelanden som ni skickat & frågat hur jag mår, igår mådde jag för dåligt så kunde inte svara ordentligt på alla. Massa kramar till er alla!

Jag vet inte hur jag känner ännu, jag är fylld med känslor men samtidigt tom?
Det är inte lätt att vara ensam här men samtidigt vill jag att Arian ska vara antingen med sin pappa eller mig under natten, det är såklart med sin pappa. Han är redan borta från mig så det är bra om han känner tryggheten hos Zana. De var här under hela dagen igår, för de var med på kontrollen på morgonen igår, men idag kom de runt 17 tiden & åkte hem ca 21.. Det är bara Arian & Zana som får komma in till bb på besök, tills jag fött & är på neo, där får man ha besök & Arian får tillochmed sova där med mig, så då kan vi vara en familj alla 4 redan från början. Just nu är det ensamt, jag är här, Zana hemma orolig, han är orolig för ifall han inte hinner hit i rätt tid om det startar igång, jag förstår honom till 100% men vad ska vi göra. Samtidigt så saknar jag min mamma, tack & lov så är hon hemma snart från sin resa.

Jag ska försöka sova så uppdaterar jag er så snart jag kan!


/M.L💎

Annons
Kommentera (10)

Kommentera

  1. Mahana Lahijani
    Mahana Lahijani

    Det är jobbigt att vara ensam här men bebisen hemma behöver vara med någon av oss & det blir såklart min man, de försöker komma så mycke de kan & det är skönt. Men det är klart, jag önska jag hade min man med dygnet runt.
    Tack snälla för dina fina ord! ❤️

  2. Pixie

    Finaste du <3 Du är en riktig kämpe och det är dina barn med. Jag hoppas verkligen bebisen stannar en stund till och att du mår bättre snart. Massa kramar

  3. Sofia

    Oh vad jag lider med dig. Just att du är själv. Jag får panik av känslan. Jag vill antingen ha min man med mig eller min mamma.
    Du är så sjukt stark och jag är så imponerad att jag inte vet vad jag ska skriva.
    Det är ju skönt på ett sätt att du är under övervakning nu, ifall nått sätts igång.
    Du är grym ❤

Se fler...

•Vinterkräksjukan•


Arian har varit superhängig sen förrgår, spytt ett par gånger, varje gång han fick i sig något så kom det upp igen, igår spydde han senast 14 & sen inget mer men riktig hängig hela dagen igår & idag, han har inte ens gnällt efter mat/ersättning. Har gett honom vätskeersättning & matat honom i små mängder så att det inte blir för mycket på en gång för honom. Tack & lov har inte jag åkt på något & hoppas att jag inte gör det heller, för att kräkas non stop har jag inte tid med nu.
Hela dagen har gått åt att mysa med Arian då han varit extra mammig & pappig, sen packat ner hans kläder som blivit för små, packat upp kläder i hans rätta storlek & nästa storlek som ja hade lagt undan & packa upp alla bebiskläder i strl 50-56 så det kan tvättas så jag kan packa bb väskan tänkte jag. Måste välja söta kläder som bebisen kan ha på sjukhuset, packa ner det & allt som jag behöver.
Just nu ligger alla bebis kläderna i tvättkorgen & alla Arians kläder i spjälsängen för imorgon ska jag rensa i byråerna & möblera om i de så det blir bäst med förvaring, så jag kan lägga i alla kläder ordentligt & göra plats för alla blöjor osv. Jag behöver snart ta tag i min ena garderob också som jag inte ens öppnat på flera månader, alla jeans & kläder i storlek 32-34, de går inte ens upp för låren längre men jag vill inte slänga de 😂
För ikväll räcker det, är helt slut nu!



Imorgon har vi tid på spec mödravården i danderyd så håll tummarna att det går bra, jag vet inte vad jag ska förvänta mig eller så.. känns bara jobbigt att gå dit.

/M.L🌸

Annons
Kommentera (2)

Kommentera

Se fler...

•V33+0 men inget känns ok•

•Jobbiga dagar, fyllda med stress & oro•


Vi firade in V34 (33+0) igår med att gå till öppna förskolan i Kista Kyrka med Arian en stund så han fick leka av sig lite, stackarn är bara hemma hela tiden. Han fick träffa Matin, Diego & Levi & leka av sig lite & vara med på den mysiga sångstunden de har. Den hade vi saknat! Sen hade vi TUL på Mama Mia i kista för att kolla att allt är okej med bebis & att han växer som han ska,han vägde precis så som man ska väga vid den här veckan.

Vi var glada igår att vi fullföljt 33 fulla veckor men det var ändå så mycket som hände så det tog ifrån oss den glädjen vi känner varje vecka. Vi känner oss så stressade och det känns så ostabilt på något sätt. Jag ringde BB Stockholm för att boka en tid för Cervix kontrollen som jag ska ha, de har tydligen skickat tillbaka remissen till min vanliga barnmorska för att de har så fullt & kan inte följa upp mig på läkarbesök & kontroller men jag var självklart välkommen där om jag skulle få värkar under den tiden jag är listad där (tills Bm listar om mig någon annanstans).
Allt blev så jobbigt för nu skulle allt börja om, en remiss skulle skickas & sen tills jag får en tid någonstans så skulle det dröja en vecka, jag gjorde ju aldrig kontrollen hos den otrevliga kvinnan på Danderyds Spec.
Sen fick jag värk i förrgår & igår hade jag ont i ryggen som molande mensvärk samt att det stramade åt lite då & då mot magen men inget jag klockade, ett lätt tryck neråt, & sjukt ont mellan benen, alltså det var en jätte konstig känsla jag hade, det var precis som när det är ömt & ont efter en förlossning, det ömmade något fruktansvärk. Det kändes som att jag fött barn på nytt. Jag ringde in & förklarade hur det kändes, de bad mig avvakta lite med tanke på att jag inte hade ”onda” sammandragningar. Jag vilade massa, rådgjorde lite med Arians gamla sjuksköterska på Neo som jag har god kontakt med, hon har stöttat super mycket sen vi blev utskrivna från Neo, samt under den här graviditeten. Bästa Sofie! Hon tyckte verkligen att vi skulle åka in för en kontroll, för det kunde vara förvärkar eller att jag kanske börjat smyg öppna mig som jag har gjort tidigare när jag låg i Huddinge, då hade jag öppnat mig 2 cm utan att jag kände av något. Zana ville åka in under hela eftermiddagen & kvällen, det var mer jag som var lugn & tänkte att det inte var något. Jag kan säga att jag har ont när det gör så pass ont att man kan gråta typ, så jag tänkte att det inte är något speciellt, men ju värre smärtan mellan benen blev desto oroligare blev jag, så lugn & fint sa jag till Zana att vi kanske ändå kunde åka in & kolla upp mig för säkerthetsskull. Vi åkte & lämnade Arian hos svärmor då både mina föräldrar är bortresa åt varsitt håll😂 Vi åkte in till BB Stockholm & fick ett varmt bemötande, lämnade ett urinprov & kopplades upp på Ctg’n direkt, fick ligga där 20-30 min för att få en bra kurva. Barnmorskan kom in & berättade att urinstickan var ”ful” & visade förhöja värden på leukocyter (vita blodkroppar) så att jag behövde lämna morgonurin till min BM på Mama Mia idag på morgonen för att göra en odling. Hon sa också att ctg kurvan visade väldigt täta, många sammandragningar under hela tiden, jag kände av kanske hälften av dom. Jag kände att det ”kändes” men inte så som det ska kännas & det förstod hon då för när jag förklarade för henne innan i telefon så lät det konstigt att jag inte får/haft ont alls vid mina sammandragningar, jag har inte ens vetat att jag har haft det både med Arians graviditet & nu denna. Hon ville att läkaren skulle undersöka mig så vi väntade en liten stund på honom, han gjorde ett VUL & det såg likadant ut som tidigare, jag hade heller inte öppnat mig tack & lov. Han trodde att jag har dragit på mig en Uvi vilket kan göra så att man får sammandragningar & ont när man är gravid för det är inte som en vanlig Uvi man får som Icke gravid. Så jag tackar Sofie för att hon peppade mig till att åka in för en kontroll, annars hade jag ju aldrig åkt försen jag skulle få riktiga värkar typ.
Imorse gick vi upp & åkte till min Mama mia & lämnade urinprovet, så svaret kommer antagligen på måndag, då får jag kanske antibiotika beroende vad det ger för svar. Men tills dess köpte jag massa citron som jag ska dricka med vatten & tranbärsjuice.
När vi kom hem från BM så la jag mig direkt i sängen & somnade till ca 16.00, jag har varit så otroligt trött & utmattad, jag har känt mig super dåsig varje gång jag lyft huvudet, jag tänkte att det kanske var för att jag sov hela dagen, men även när jag gått upp & piggnat till så har jag känt den här dåsigheten & blir alldeles varm till & från. Har dock inte tagit tempen heller så det kanske är feber som spökar. Jag känner mig typ lullig hela tiden, den känslan är det. Min BM & jag beslutade att lista tillbaka mig till Danderyds Sjukhus för att där har jag en säker plats för mina kontroller vilket jag inte hade på BB Stockholm, hellre gå på kontrollerna varje vecka än att skita i dom & bara vänta på att föda. Så jag ringde & jag var tillbaka listad, jag bokade en tid till måndag för en cervix kontroll, hon i telefonen var också lite förvirrad av sig & inte världens trevligaste men jag höll mig från att säga något, jag spelade supertrevlig bara för att få min tid. Hon förstod inte varför jag skulle ha en tid för cervix kontroll om jag inte har sammandragningar Idag (?), men jag förklarade trevlig läget & bad henne kolla min journal att jag varit där varje vecka sen jag blev utskriven från sjukhuset , då bokade hon in en tid till måndag, men sen ville hon inte att jag skulle ta blodprover för hon ansåg att det inte var nödvändigt alls när det handlar om Cervix men jag lät det vara, det får läkaren avgöra faktiskt då. Jag hade varken ork eller lust att hamna i en diskussion med henne i den här situationen, så länge jag får kontrollerna är jag nöjd. Jag glömde dock fråga vilken läkare de bokade in mig hos, så jag hoppas från djupet av mitt hjärta att det inte är samma kvinna som i måndags. Jag kommer inte orka det. Men skönt att jag kan gå veckokontrollerna, men samtidigt så känner jag mig så vilsen, jag ville verkligen föda på BB Stockholm, alltså det hade jag velat sen jag blev gravid, sen den dagen jag fick positivt på stickan så har jag velat gå där. Nu blir det inte så alls, ingenting i mina graviditeter har gått som det skulle, ingen glädje ingenting. Allt har bara gått snett!
Alltid drömt om det är fina efter förlossningen när man kommer in i sitt rum med bebis & babysängen är dekorerad med babynest, mysiga filtar & kuddar & de står ballonger med bebisens namn där, fint dekorerat som i filmer typ. Det är bara dagdrömmar som allt annat tyvärr, så blir det aldrig för oss, det är bara en liten dröm jag har i den lilla procenten i hjärnan som fortfarande mår lite bra. Jag får leva på den. Jag har alltid önskat mig allt det ska vara fint & mysigt oavsett situation för jag vill hitta de där lilla minsta som kan få mig på bättre tankar, ge mig mer motivation till att fortsätta. Även om situationen är som den är så är det där något som kan göra hela ens dåliga dag till en av de bästa, det kan ge glöd till en kämpande.
Jag e glad så länge bebis kommer ut & mår bra & vi mår bra, resten får jag drömma åt. Jag får återskapa såna saker för mina vänner när de får barn, ja får göra för dom så som jag ville ha det & sen stå titta & njuta av deras glädje istället.

Vi passade på att bada Arian i sitt lilla mini badkar ikväll, han brukade alltid duscha med mig förut men sen jag blev sjukskriven & inte fick bära Arian så kunde jag inte duscha med honom ordentligt så han har fått göra det med sin pappa men nu var det roligt med lite bad, hällde i lite badskum o leksaker, det var intressant för honom. Han var så trött efteråt att han bara låg helt utslagen på sängen när vi torkade honom & fönade håret 😂
Nu är han helt deckad & jag känner för att gå & lägga mig bredvid honom. Trots allt som händer är det han som ger oss all denna styrka att klara av allt detta. Bara ett leende från Arian räcker! 🌸


A98479FE-77C4-436B-9401-31332FBDB693

Fler bilder hittar ni på min instagram sida @mahana.lahijani

/M.L💎

Annons
Kommentera (10)

Kommentera

  1. Mahana Lahijani
    Mahana Lahijani

    Ja verkligen, en del kan tycka man är ytlig men när man inte mår bra i sin kropp så gör man inte det, man är ju hela annorlunda än tidigare & kroppen känner av det.
    Åååh snart får du en bebis! Vart ska du föda? 😀

    Jaa, han är ju så liten min plutt så det känns extra jobbigt, han kan heller inte prata & utrycka sig så i min hjärna så är det superjobbigt för honom att ha de såhär.

  2. Sofia

    Ja men precis. Finns inga kläder som gör att man känner sig fin. Längtar efter min kropp, att ta få röra mig som vanligt.
    Just nu är det helt okej, börjar bli väldigt jobbigt dock. Går in i vecka 39 på måndag så det är ju snart dax.. Bara hålla ut haha!

    Ja jag förstår det, speciell när din son är så ung, han vill ju ha mamma 😢
    Men du verkar verkligen ha fina nära o kära som ställer upp. Det är ju ovärderligt.

    Kämpa på nu, bara några veckor kvar 😍

  3. Nina M

    Ännu en gång visas det för världen att kvinnor är de starkaste som finns. Älskade kvinna. Bra kämpat! Khodam barat ballong migiram miaram! Kämpa på jag lovar att det släpper om ett tag och ni kan njuta med era två pärlor! Kramar Nina

  4. Mahana Lahijani
    Mahana Lahijani

    Tack snälla för dina fina ord! ❤️

    Jag känner lite samma som du, de psykiska har varit värst, jag känner mig inte alls som jag gjorde tidigare. Jag kan börja gråta när jag ska välja kläder tex, mer för att jag inte är samma i utseende som tidigare & det är psykiskt påfrestande. Men det är såklart det minsta problemet. Att vara ifrån sonen var värst!
    hur mår du nu?

    Tack snälla jag blir så peppad när jag läser såna fina kommentarer! Jag får sån motivation!

    ❤️

  5. Sofia

    Wow va du är stark ❤

    Det är jobbigt det där med att inte ha en lycklig graviditet.
    Jag har inte haft nå stora fysiska problem, har haft foglossning och en ischias nerv i kläm i många veckor. Men tycker det har varit jobbigare med det psykiska. Trodde graviditeten skulle vara en dröm, att man kände sig vacker osv.
    Har varit precis tvärtom för mig.

    Men du är fantastisk. Och det är roligt att läsa varje gång du gått färdigt en vecka. Allt närmare BF är ju as bra 😊

Se fler...
stats